molnmonster

make me smile and make me suffer
I wanna know if this is right or wrong
so please let me know
kick me hit me
do whatever you want
just stay away from my heart..

 
I need freedom!!

jag hatar när vuxna säger ääh det där är bara en tonårsförälskelse eller ne det där kommer ändå aldrig hålla. men om det inte håller så borde ni veta som redan varit med om det att man lär sig att sina misstag. och ja, jag kan erkänna att det gör fan ont allt det här, men det är för att det är ni som hindrar mej från att vara glad som jag vill vara. och nej, jag tänker inte lyssna på er så ni kan lika gärna ge upp. BAAAAAAAAAAAAAAAJS! det värsta jag vet är när folk bestämmer över mej, men visst ni kan bestämma vissa saker, men ge fan i och säg vem jag ska och inte ska träffa. när ni innerst inne vet att jag är lycklig när jag är i närheten av dom jag älskar, varför vill ni då att jag ska vara olycklig? ibland undrar jag om jag är det där missfostret som ni aldrig ville ha eller nåt, för jag blir så jävla särbehandlad.. okej, jag kan tänka mej att det är svårt att ha ansvaret för en annan människa, men ansvar betyder inte att ni ska hålla så hårt att man kvävs. jag måste få lite längre koppel. en människa som inte får nån frihet blir lätt deprimerad, det har jag läst i en bok. det är ännu större chans att man blir det om man inte får träffa dom som betyder mest och dom som får en att le.

att varje dag behöva oroa sig för när man får se sin älsklings leende är fan värre än ett knivhugg i hjärtat. (inga överdrifter) och att vara utan närhet, att aldrig få krama nån, det är fan hemskt..
 
fan just nu känns det som om jag sitter ensam i en stor jävla kartong och nån skakar den..



http://www.youtube.com/watch?v=9-3I4SFhQ30&feature=related


Alice är min ängel, min räddning, min största ägodel, min dyrbara skatt och jag älskar henne mer än allt annat ♥

We are the champions, my friend!

jag lämnar en tår så att du ska se
att det finns inget mer
endast en droppe sen är det slut
inte en blomma så långt ögat ser
lova att inte fråga mer
för jag orkar inte svara
skriket som kommer från mina läppar
är ett försök att få dej att förstå
att mej kommer du aldrig få
aldrig, aldrig igen..

det finns så många bättre val än att välja dej.

Jag har aldrig velat vara nära en kille sen allt hände. För jag kände mej så utblottad och äcklig, men när jag hittar en kille som jag kan lita på och som alltid finns. Då gör jag verligen allt för att släppa på spärren, men det är inte så lätt. Fast du ska vet att jag verkligen vill, men jag vill bara inte riskera att tappa allt vi har. Så va försiktig.

FUNSUCKER!



Maybe I was wrong..

Once apon a time, there was a boy and a girl.
The boy loves that girl more than anything.
And that girl didn't feel the same.
Now my story goes to an end.

I wanna be free to be me.

systerdotter saga, syster bea, knäppa jag, kusifinen hanna <3


We are all the winners, we are all the best
Att vi får va tillsammans, det betyder mest!
♥

mitt liv är som en gåta, du måste tänka för att förstå. det går inte att finnas inte mitt liv om man inte förstår och respekterar den jag är. det kanske låter elakt, men det är sant om du inte förstår så ska du inte finnas här. för jag klarar inte av att ha patetiska personer i mitt liv som bara säger "okej" när ingenting är okej! jag har tillräckligt med problem själv och jag vill inte behöva kämpa för att inte slå er på käften när ni snackar skit. ni snackar om era problem, men jag FÅR inte prata om mina problem. för själva problemet är förbjudet :S hur ska jag kunna leva om jag alltid måste ha ett stor tung sten och bära på?

jag försöker få mitt liv att fungera som jag vill, men det funkar inte såhär längre. Jag måste bli av med problemet en gång för alla och jag måste klara det själv. det finns inga vänner det finns ingen familj som kan hjälpa mej med det, för ärligt talat så bryr dom sig inte om det problemet. det är som att när dom inte såg problemet så försvann det, så jag undrar hela tiden hur fan tänker ni? trodde ni verkligen att det bara skulle försvinna för mej också? fy på er i så fall! inget försvinner så länge man ignorerar det.

jag äcklas av mej själv just nu. hur tänker man när man gör som jag? kan ingen låsa in mej och inte släppa ut mej om två år. hade känts lättare då, men det hade säkert bara blivit värre iallafall. jag förstår inte hur jag kan fortsätta när jag själv äcklas av det och inte vill hålla på. jag gör det även fast jag vill springa därifrån. även om jag känner mej helt hjälplös och motbjudande, så fortsätter jag. vad är det för fel på mej?

även om det gör ont, så kan det fan inte fortsätta vara såhär för mej. jag lider liksom av det, jag gråter hela tiden och har ingen lust att göra saker. allt är ditt fel! jaja, kanske inte alllt, men det mesta..